Turist i Beijing

Min guide Miss Kiwi (skratta inte, hon heter faktiskt så) hämtade mig i morse på hotellet för färd till Badaling. Det är ett av en handfull ställen runt Beijing som man får lov att gå upp på den kinesiska muren. Efter en traffic-jam och drygt en och en halv timme når vi fram. Det är imponerande att se muren och att tänka på vilka vedermödor som måste ha genomlidits då den byggdes. Jag knatade på uppför muren på ena hållet. Det är ganska brant på sina ställen, så benmusklerna fick sig ett träningspass. Vädret var kanon, men lite blåsigt när man kom upp en bit. Från ingången till toppen vid Badeling, det s.k. 8.e vakttornet, är det en höjdskillnad på 500 meter. Det kändes! Det är en fantastisk upplevelse att gå på muren och se de oändliga vindlingana som sträcker sig både framför och bakom mig. Det var nästan uteslutande inhemska turister som var där idag, men de var desto fler...... Skolklasser, familjer, gamla och unga i en aldrig sinande ström.



När jag nästan nått toppen, och stod och drack vatten, kom två små kines-gummor fram och greppade mig i varsin arm. Hallå - tänkte jag - har ficktjuvarna blivit seniorer eller? Nä - de ville helt enkelt bara bli fotograferade med mig. En gubbe stod en bit bort med kameran i högsta hugg.



Lite länge upp ville en mamma ha sin lille påg på bild med mig. Vit tjock gubbe med söt kinesisk pojke! Det är nåt att visa upp i familjealbumet hos familjen Wu, Liu, Wang eller vad de nu kan heta. Det slog mig att dessa människor förmodligen växt upp i provinsen på landet nånstans, och då har man förmodligen inte sett så många européer i verkligheten. Jag stack ju definitivt ut med mitt utseende.




Efter att jag njutit av segersötman av att kommit helt upp var det dags att gå nedåt igen. Lättare neråt? Jadå - men inte lätt. Det frestar på rätt bra i benen även på väg ner. Efter 2 timmarsvandringen på muren, tar Miss Kiwi mig tillbaka till Beijing och till den förbjudna staden.